No love story just life..
6 månader som singel..
Dehär inlägget är tillägnat dom som följt min blogg det senaste halvåret & vännerna som funnits där genom stormen.
Detta är ett stort Tack till alla er som fanns där när jag behövde er. Jag har under det senaste året mer än någonsinn insett vilka som finns där alltid oavsett vad & vilka man inte alltid kunnat lita på människor jag trodde skulle finnas där. Men jag tackar er som visat mig framsidan när andra vänt mig ryggen, jag tackar er som funnits där när jag behövde en axel att gråta emot, jag tackar er som orkade lyssna & verkligen brydder er.
Ni som känner mig & ni som följt min blogg vet att det senaste halvåret har varit tufft & kämpigt. Jag hamnade mitt i en storm jag inte hade en aning om hur jag skulle ta mig igenom.
Men jag tror på uttrycket att efter regn kommer solsken & solen skiner igen <3
Jag har idag varit singel i ett halvår vilket kännts skumt men också väldigt skönt. Jag sörjde länge livet jag förlorade livet jag trodde att jag skulle leva med mitt ex & vissa dagar saknar jag fortfarande bilden av våran familj eller snarare bilden av den familj jag trodde jag hade vilket visade sig vara en lögn ! Men just nu här idag minns jag knappt mitt ex, jag menar han är som bortblåst.. sjukt men sant Kan inte fatta att det är 6 månader sen jag såg han sist. & 6 månader sen jag träffade personen jag trodde var mitt livs kärlek. Personen jag trodde att jag skulle spendera the rest of my life with, killen som var en bluff. Jag kommer alltid älska kenneth för han gav mig det finaste jag har min son. Men det är allt som finns kvar. Jag har svaga ögonblick då jag önskar vi hade kämpat lite hårdare stunder då jag önskar det hade funkat men innerst inne vet jag att det aldrig skulle funkat. Jag funderade flera månader innan det tog slut på att göra slut men gjorde det aldrig för något inom mig ville kämpa lite hårdare mitt hjärta sa till mig att hålla taget ett tag till & inte ge upp hoppet. Men till slut rann det ut i sanden iallafall hur mycket vi än kämpade så nådde vi aldrig mållinjen. & idag är jag nog bara tacksam för att han stack, för att han gav upp för jag hade inte hjärta till att göra det. Jag hade inte modet att ge upp, jag ville nog inte ge upp även om jag visste att jag borde ! Men det sista halvåret har jag & liam levt själv vilket var en kamp i början men vi har det toppen & vi är lyckliga. & varje morgon bir jag lika förvånad över hur fan man kan älska en människa så sjukt mycket som jag älskar liam & jag tror att innan man får barn vet du nog inte egentligen vad äkta kärlek är eller så känner iallafall jag. Det finns dagar som är sjukt jobbiga & man bara vill lägga sig ner & gråta men i längden är det värt varenda sekund ;) Jag tänker på exet ibland när jag tittar på min son, jag tänker på att han inte har en aning om vad han går miste om, att det är hans förlust. Jag tänker på att det är helt sjukt att han inte sett sin egen son på så länge. Men man kan aldrig tvinga en människa till något dom själv inte vill så det är bäst såhär. & jag är lycklig såhär vad jag känner nu är att ju längre han håller sig borta desto mindre är chansen att han någonsinn kommer kunna få en chans att vara en del av liams liv. För varje månad som går så ökar mina chanser att aldrig behöva ha delad vårdnad !
& om jag skulle träffa någon som det blir seriöst med nu & liam skulle tro att det var hans pappa så skulle jag faktiskt låta han tro det, kan nog låta konstigt för vissa eller svårt att förstå. Men för mig är Liams lycka viktigast & om han är lycklig över att det finns en pappa så kan han få vara det. Finns ingen andledning att Liam behöver veta vem hans pappa är förrän han blir gammal nog att förstå. Jag menar när han blir gammal nog är det klart han ska veta sanningen men under tiden så tycker jag att en vit lögn är bättre än att behöva såra ett barn. Jag vill att han ska känna sig älskad <3
Jag är nog inte ensam om att vilja skydda sitt barn från den hårda världen utanför så länge som möjligt !
Men som sagt efter ett otroligt tufft halvår så är jag på fötter igen, det har tagit tid men med lite jävlar annama i kroppen kommer man långt, hur tufft det än har varit har jag inte gett upp & jag är stolt över mig själv. Jag föll för ett tag & jag föll ganska hårt det var inte lätt att resa sig upp när man inte visste hur så däför är det ännu ett tack till vänner & familj som funnits där all the way, jag kommer alltid älska er för det <3
& det här var ett pasande fint sms jag fick idag..
- One stone is enough to break a glass, one sentence is enough to break a heart, one second is enough to fall in love and one friend is enough to live all life !
& en sak till by the way jag är inte mer än mänsklig så visst fan saknar jag mitt ex ibland & självklart önskar jag att liam hade fått ha sin pappa. Men saker här i livet blir inte alltid som man tänkt sig & då får man försöka göra det bästa av situationen man är i & livet går alltid vidare. Det tar bara vissa personer längre tid att komma tillbaka på rätt spår !
Dehär inlägget är tillägnat dom som följt min blogg det senaste halvåret & vännerna som funnits där genom stormen.
Detta är ett stort Tack till alla er som fanns där när jag behövde er. Jag har under det senaste året mer än någonsinn insett vilka som finns där alltid oavsett vad & vilka man inte alltid kunnat lita på människor jag trodde skulle finnas där. Men jag tackar er som visat mig framsidan när andra vänt mig ryggen, jag tackar er som funnits där när jag behövde en axel att gråta emot, jag tackar er som orkade lyssna & verkligen brydder er.
Ni som känner mig & ni som följt min blogg vet att det senaste halvåret har varit tufft & kämpigt. Jag hamnade mitt i en storm jag inte hade en aning om hur jag skulle ta mig igenom.
Men jag tror på uttrycket att efter regn kommer solsken & solen skiner igen <3
Jag har idag varit singel i ett halvår vilket kännts skumt men också väldigt skönt. Jag sörjde länge livet jag förlorade livet jag trodde att jag skulle leva med mitt ex & vissa dagar saknar jag fortfarande bilden av våran familj eller snarare bilden av den familj jag trodde jag hade vilket visade sig vara en lögn ! Men just nu här idag minns jag knappt mitt ex, jag menar han är som bortblåst.. sjukt men sant Kan inte fatta att det är 6 månader sen jag såg han sist. & 6 månader sen jag träffade personen jag trodde var mitt livs kärlek. Personen jag trodde att jag skulle spendera the rest of my life with, killen som var en bluff. Jag kommer alltid älska kenneth för han gav mig det finaste jag har min son. Men det är allt som finns kvar. Jag har svaga ögonblick då jag önskar vi hade kämpat lite hårdare stunder då jag önskar det hade funkat men innerst inne vet jag att det aldrig skulle funkat. Jag funderade flera månader innan det tog slut på att göra slut men gjorde det aldrig för något inom mig ville kämpa lite hårdare mitt hjärta sa till mig att hålla taget ett tag till & inte ge upp hoppet. Men till slut rann det ut i sanden iallafall hur mycket vi än kämpade så nådde vi aldrig mållinjen. & idag är jag nog bara tacksam för att han stack, för att han gav upp för jag hade inte hjärta till att göra det. Jag hade inte modet att ge upp, jag ville nog inte ge upp även om jag visste att jag borde ! Men det sista halvåret har jag & liam levt själv vilket var en kamp i början men vi har det toppen & vi är lyckliga. & varje morgon bir jag lika förvånad över hur fan man kan älska en människa så sjukt mycket som jag älskar liam & jag tror att innan man får barn vet du nog inte egentligen vad äkta kärlek är eller så känner iallafall jag. Det finns dagar som är sjukt jobbiga & man bara vill lägga sig ner & gråta men i längden är det värt varenda sekund ;) Jag tänker på exet ibland när jag tittar på min son, jag tänker på att han inte har en aning om vad han går miste om, att det är hans förlust. Jag tänker på att det är helt sjukt att han inte sett sin egen son på så länge. Men man kan aldrig tvinga en människa till något dom själv inte vill så det är bäst såhär. & jag är lycklig såhär vad jag känner nu är att ju längre han håller sig borta desto mindre är chansen att han någonsinn kommer kunna få en chans att vara en del av liams liv. För varje månad som går så ökar mina chanser att aldrig behöva ha delad vårdnad !
& om jag skulle träffa någon som det blir seriöst med nu & liam skulle tro att det var hans pappa så skulle jag faktiskt låta han tro det, kan nog låta konstigt för vissa eller svårt att förstå. Men för mig är Liams lycka viktigast & om han är lycklig över att det finns en pappa så kan han få vara det. Finns ingen andledning att Liam behöver veta vem hans pappa är förrän han blir gammal nog att förstå. Jag menar när han blir gammal nog är det klart han ska veta sanningen men under tiden så tycker jag att en vit lögn är bättre än att behöva såra ett barn. Jag vill att han ska känna sig älskad <3
Jag är nog inte ensam om att vilja skydda sitt barn från den hårda världen utanför så länge som möjligt !
Men som sagt efter ett otroligt tufft halvår så är jag på fötter igen, det har tagit tid men med lite jävlar annama i kroppen kommer man långt, hur tufft det än har varit har jag inte gett upp & jag är stolt över mig själv. Jag föll för ett tag & jag föll ganska hårt det var inte lätt att resa sig upp när man inte visste hur så däför är det ännu ett tack till vänner & familj som funnits där all the way, jag kommer alltid älska er för det <3
& det här var ett pasande fint sms jag fick idag..
- One stone is enough to break a glass, one sentence is enough to break a heart, one second is enough to fall in love and one friend is enough to live all life !
& en sak till by the way jag är inte mer än mänsklig så visst fan saknar jag mitt ex ibland & självklart önskar jag att liam hade fått ha sin pappa. Men saker här i livet blir inte alltid som man tänkt sig & då får man försöka göra det bästa av situationen man är i & livet går alltid vidare. Det tar bara vissa personer längre tid att komma tillbaka på rätt spår !
