Jag minns när alla började använda facebook och efter att folk tjatat ett tag gick jag med för att kolla vad det var alla tyckte var så bra & blev inte speciellt imponerad i början hade den ett tag men använda den aldrig förrän jag gav det en ny chans & sen var jag fast haha. Undrar egentligen hur mycket tid man spenderar där inne ibland för mycket skulle jag tro, hur många gånger använder man inte frasen " det lästa jag på facebook" illa men sant;) Men får väll erkänna en sak.. Hej mitt namn är Emma & jag är beroende av facebook haha & jag är nog inte ensam?;)

I övrigt har det varit en lugn vecka försökt vila rätt mycket så man ska bli pigg igen & jag har pluggat massor, inte hunnit med allt jag borde dock men känner mig rätt stolt över mig själv ändå, klappar mig på axeln ;) Helg imorn igen, alltid lika skönt ;) Men nehe ganska meningslöst inlägg egentligen då jag inte har mycket att säga idag. Så nu blir det sängen & få lite sömn. Godnatt !

 

En bild från våran mycket roliga utekväll i fredas ;)

 

Onsda idag & halva veckan har redan gått, jag säger som jag brukar göra var tar tiden vägen? Mindre än en månad kvar till julafton & kommer snart vara dags att fira in ett nytt år igen.. helt sjukt. Känner mig fortfarande lite halvkrasslig i mellanåt och mår illa av medecinen men i övrigt känner jag att det går åt rätt håll och man börjar känna sig som en människa igen. Hatar att vara sjuk. Veckan spenderas med en massa pluggande har en hel del att ta igen från när jag varit sjuk så bara att bita i det sura äpplet & få allt gjort.

 

I övrigt är det mycket som snurrar för tillfället, ett svårt beslut att fatta och jag är väll helt enkelt livrädd för att ta fel beslut, tror jag har bestämt mig och jag tror att det är det beslutet som är det bästa i dagsläget. Men får se har några dagar till på mig att fundera så får se vad jag bestämmer mig för? Mitt liv är en bergochdalbana just nu, jag är bara inte säker på var spåren leder. Jag vet att den har väldiga backar, branta stup och samtidigt som man kan befinna sig väldigt högt uppe är man nere igen innan man vet ordet av det. Och där sitter jag just nu, i vagnen längst fram på min egenkonstruerade Balder. Men jag ska hitta mitt stabila pariserhjul igen. Det kan ni ge er på. Om jag så ska genom hela Tivolit :) Alla har vi perioder i livet då saker är lite jobbigare & lite svårare men det finns alltid en utväg och en lösning så länge man inte slutar våga, leva & hoppas.

Over and out.

 

Dead by april strömmar ur högtalarna såhär dags..
What can I say, Trapped & Promise me.. 3 favoriter :)


Borde sova men av någon andledning är jag fortfarande vaken. Kommit totalt ur min vanliga rytm på senaste jag kan inte sova på kvällarna eller nätterna ska man väll säga vet inte om det är för att det händer mycket omkring mig för tillfället som gör att man är ganska tankspridd. Iallafall hoppas jag att mitt sömn problem löser sig snart för jag börjar känna mig som en zombie haha. Sen har man ju fått pencilin nu också, besökte läkaren och dom kunde konstatera att det var ingen grissjuka men en bihåleinflamation så nu har man en 10 dagars pencilin kur framför sig. Mår jävligt illa av tabletterna men i övrigt är det väll bra med lite medicin så man äntligen kan bli frisk. Är ju planerat att jag ska iväg i helgen också så hoppas på att vara pigg till dess :) Men nehe nu ska jag göra ett försök till att sova imorn blir det mys med A,me like :)

Fredagen den trettonde, what a day..

Gick upp när klockan ringde vid kvart i 7 imorse trött som fan men började göra mig iordning eftersom det var meningen att jag skulle åka hemifrån klockan 8. Men efter en stund inser jag att jag verkligen mår piss & att det inte kommer funka. Så fick ringa och skjuta på allt en helg, avboka hotellet osv men det löste sig som tur var sen återvände jag till sängen för att vila ett tag till. Dock mådde jag inte mycket bättre när jag vaknade & gör det inte nu heller så ligger i soffan i mjukiskläder och raggsockar tycker lite synd om mig själv, äter godis & kollar på idol :) Har faktiskt jävligt tråkigt måste jag erkänna, skönt att bara ta det lungt eftersom man inte känner sig helt okej men känner ändå att jag klättrar på väggarna jag blir tokig över att först varit hemma en hel vecka med liam som varit sjuk & sen ligga hemma & vara sjuk själv. Så jävla piss tråkigt ! & sen all denna hysterin över grissjukan gör ju att man så fort man mår lite dåligt oroar sig över att man ska dö haha nej men lite nojjig är man allt. Men nehe nu ska jag sluta klaga & återgå till tvn och sen blir det sängen relativt tidigt idag, eller försöka går ju iallafall :)

 

 

Efter en jävligt tufft år för Djurgårn så är vi iallafall fortfarande kvar. Vi vann kvalet igår & jag vet det var bara ett kval och att vi var nära att åka ut bevisar att Djurgårn inte varit tillräckligt bra iår. Men dendär kvalvinsten känns iallafall som guld, det är kärlek. Vi ger aldrig upp :)

 

Orkar inte blogga mer idag & har inget vettigt att skriva heller för den delen..

så det var allt jag hade att bjuda på denna måndagen. Dags att försöka sova. See you later alligator :)

 

Ligger nerbäddad i min säng med datorn i knät borde väll egentligen försöka sova men känner att man har på tok för mycket tankar som snurrar omkring. & sen att jag är skit förkyld och har en jävla rethosta gör ju inte direkt saken bättre. Min lillkille har också blivit sjuk tyvärr så imorn blir det en lugn dag hemma för oss. Så får vi hoppas att vi piggnar till snart, tusen saker inplanerade i veckan som måste göras och hinnas så det är sämsta tänkbara tillfälle att bli sjuk just nu! Ännu en helg har passerat & varit en lugn sådan finns inte så mycket att säga mer än idol, film, massa godis, god mat & mys med mina killar .. lovely :) Men nehe nu ska jag stänga av datorn & göra ett nytt försök till att få lite sömn btw fan vad gott det är med juleskum blir lika beroende varje vinter haha :)

Jag tycker varje gång en vecka börjar att jag har ganska mycket tid till övers, mycket inplanerat alltid men ändå lite plats här & där att fylla med vad man vill. Men det blir aldrig så av någon andledning räcker tiden inte till. Det finns inte tid att träffa dem jag vill träffa, det är så mycket som ska klicka i både deras och mitt liv för att en träff ska hinnas med. Ofta kan man komma på sig själv säga "inte nu i helgen eller nästa, men den efter det?".. och inte ens inse att man då står och planerar tre veckor in i framtiden. Jag kan inte minnas att det var så förut? Har livet blivit så mycket mer komplicerat och har vi verkligen så mycket mer att göra. Ibland kan man få paniken över att veckorna sprungit förbi och jag har inte hunnit med allt dedär som jag ville och tänkte göra. Tiden är min fiende för tillfället jag skulle verkligen inte tacka nej till några fler timmar på dygnet eller några fler dagar i veckan :)

Livet är som ett parti schack varje dag representerar en ny ruta antingen svart eller vit
beroende på hur du väljer att spela och kanske sätts man i schack för att se hur livet nästan tar slut hur spelets regler får dig att nästan förlora. Lika mycket som varje dag innebär ett psykologiskt drag i spelets gång innebär upprätthållandet och strategin att vinna, en heder som är svår att hålla kanske vinner man kanske förlorar man det är alltid upp till en själv hur man väljer att spela sina drag.


Jag står inför ett val, står i ett vägskäl & har ingen aning om åt vilket håll jag ska gå? Blivit erbjuden ett jobb jag vill ha problemet är att jobbet är 20 mil härifrån. Känner att en flytt skulle vara något underbart, att få gå vidare, börja om osv samtidigt som det skrämmer slag på mig att bara lämna tryggheten man har här hemma. Jag är totalt förvirrad & har ingen aning om hur jag ska lyckas fatta ett beslut. Jag har 3 veckor på mig tills dagen då min framtid ska avgöras är här. Känns helt sjukt helt overkligt. Jag har längtat länge efter en chans att få komma iväg & leva mitt liv men nu när chansen väl är här så skrämmer det mig. Ska man våga? Är det rätt mot Liam? & är jag beredd att lämna vänner, familj? Eller att lämna min A, även om vi haft våra hinder på senaste så betyder han så sjukt mycket för mig och jävligt svårt att tänka mig ett liv utan att han finns där. Efter allt vi upplevt vet jag inte riktigt om jag vill ge upp oss, det känns så fel. Men jag vet att en flytt betyder slutet för oss men kan jag ge upp en flytt och ett jobb jag vill ha för en annan människa? Kan jag ta ett sånt beslut & leva med det sen utan att bli bitter eller ångra mig? Jag vet ingenting & jag velar mellan att ha bestämt mig & inte ha bestämt mig hela tiden. Är väll livrädd för att ångra mig, livrädd för att ta fel beslut. Men man måste väll våga, det är det som kallas att leva.