It feels like forever.


jaha 2 månader som singel idag & det sjuka är att it feels like forever, it feels like another life.
Det känns som att det har gått evigehter sen vi sågs, evigheter sen du & jag var vi. Evigheter sen vi delade ett liv ihop. Antar att det är för att det har hänt så mycket att det känns som längre tid än vad det egentligen gått.
& jag är faktiskt okej, jag har nog tom börjat inse att dehär kanske var det bästa som kunde hända? Vi hörde inte ihop helt enkelt, det var inte meningen att vi skulle leva ihop. Du var inte bra för mig, du var/är helt enkelt inte den rätta.
Skulle vi varit dom där personerna som var menade för varandra så hade det varit så eller bli så. Jag kanske är blåögd men jag tror på ödet. Jag tror på att allting som händer händer av en andledning. Även om jag fortfarande älskar dig så vet vi båda två att ingenting mellan oss blev desamma igen efter ditt första felsteg & mycket av det kanske är mitt fel också jag behandlade dig många gånger som skit fast jag inte menade det men det blev helt enkelt mitt sätt att hålla avståndet mitt sätt för att jag inte vågade lita på dig igen, kanske även mitt sätt att hämnas. & jag ber om ursäkt för det, många kanske säger att hämnden är ljuv & så tycker & tänker jag också ibland. Men om du hämnas är du ju precis lika dålig som personen som gjorde dig illa.
Så visst jag är skyldig dig ett förlåt, men du är skyldig mig många fler än så. & att jag vissa gånger betedde mig illa rättfärdigar väl inte att du får bete dig som en skitstövel?
Men jag tror att jag är en bättre människa utan dig, kanske låter konstigt men det är så det känns.
Eller var det helt enkelt så att vi var aldeless för olika, så vi drog ner varandra & till slut mådde ingen av oss något vidare. Vi är helt enkelt lyckligare på var sitt håll. Det tar ett tag & inse sånt, jag saknar fortfarande dig vissa dagar, svaga stunder. Men jag vet också att dehär var det bästa.
& även om jag har mina dåliga dagar så är jag lycklig.
Jag kommer alltid älska dig för allt fint du gav mig men jag kommer också alltid hata dig för allt du tog.

- I love you and i probobly always will. But theres nothing left between us. I use to miss you so much, but you never miss me.. So because of that I stop missing you.

Det är inte alltid lätt, men om du bara fortsätter leva & släpper taget så går det att gå vidare, jag vet ;)
Man kämpar vidare & kommer ihåg att efter regn kommer solsken!






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0