Det är i dessa lägen jag önskar att min blogg var anonym.
Att ingen jag känner visste om den. Jag behöver skriva av mig.
(egentligen skulle jag behöva be om råd också, men det går ju inte).

Det är en såndär omöjlig sak.
När jag - å ena sidan - måste bita mig i läppen.
När jag - å andra sidan - vet att det är.. hrm... dumt?  Förhastat.

Det smarta valet är att vänta. Det vore vettigast och mest logiskt. Jättebra.
Förutom att det finns tusen tillfällen där jag måste tygla mig själv.
Jag är inte bra på att tygla mig själv. Verkligen inte.

Näe. Var bara tyst, Emma, det är nog bäst så.
Sccchhhhhh..

Vissa dagar när man går in & kollar statistiken blir man chockad över hur många människor som läser ens blogg det är ju så man känner att shit dags att börja tänka på vad man skriver & mest av allt undrar man ju vilka det är som läser. Ibland när jag skriver så skenar tankarna iväg & orden bara flyter på är lätt att glömma bort hur många som sen kanske läser vad jag har skrivit & att vissa privata detaljer kanske man ska behåla för sig själv ;)

- just leave it unsaid !