I need a new version of me
Jag har varit extremt tankspridd på sistone.
Inte så konstigt med tanke på att det hänt så mycket som sätter mitt lilla huvud på snurr.

Det känns som att jag står i något slags väntrum. Ett mellanläge.
Jag vill inte stå och stampa. Speciellt när platsen vi stampar på inte ens är särskilt bra. Men det känns som att omgivningen inte vill följa utvecklingen. Man blir tillbakahållen mot sin vilja (people, blicken framåt, inte bakåt!).

Varför är det ofta så svårt att släppa det förflutna?
Nu har jag fått ett smakprov på annat och jag vill ha mer. Mycket mer.
Det här är nog inte för mig, det känns som att skalet inte passar längre.
Det är dags för ett nytt.

Ibland är gräset faktiskt grönare på andra sidan !