No more holding back !
Jag behöver helt enkelt inse att livet inte är ett genrep, det är mitt liv mitt enda försök.
Det är enbart jag som ska leva med konsekvenserna så varför får jag då inte leva mitt liv på mitt sätt? Jag är trött på att göra vad jag förväntas göra iställer för att göra vad jag vill göra. Musiken strömmar och de sjunger; "what the hell are you waiting for?" Ja. Det var ju en jävligt bra fråga faktiskt. Den där dumma rösten ekar i mitt huvud också. "man kan inte", "man ska inte", "gör inte si, gör inte så". Ibland vill jag ge mig själv en fet jävla örfil och påminna mig själv om vem jag faktiskt är och hur jag vill leva. Påminna mig själv om att man måste våga spela för att vinna..
Att skratta är att riskera att verka löjlig, att gråta är att riskera att verka sentimental, att sträcka ut en hand mot en annan människa är att riskera att bli involverad. Att uttrycka sina känslor är att riskera att visa upp sitt rätta jag, att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför en publik är att riskera att förlora dem, att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka. Att leva är att riskera att dö, att hoppas är att riskera att bli förtvivlad, att försöka är att riskera att misslyckas. Men risker behöver tas, för den största risken man kan ta i livet är att inte ta några risker alls. En människa som inte riskerar någonting, gör ingenting, har ingenting och är ingenting. H*n kanske undviker lidande och sorg men h*n kan inte lära, känna, förändras, växa, älska och leva. H*n är en slav, fastkedjad i sin känsla av trygghet. Bara en människa som tar risker är FRI.
Jag har så länge bara accepterat allt men till slut känner man att bägaren rinner över, nu får det vara slut. Emma skärpning, no more holding back !
