Vi uppskattar livet för lite.


Idag är jag less och har en dålig dag kan väll kanske skylla på pms men tror egentligen inte det är det som är problemet utan problemet är att jag är så sjuhelvetes trött på att plugga nu så att jag kräks! Jag var färdig med min utbildning innan sommaren och var så nöjd med att jag gått tillbaka till skolan och avslutat den men så varför pluggar jag nu då kan man ju undra & svaret är att ja det undrar fan jag också. Jag har just nu inget jobb och att bara gå hemma skulle jag få panik av så därför blev det en termin till i skolan. Jag har det senaste året tackat nej till 2 toppen jobb i Örebro som jag både två egentligen velat ha första gången tackade jag nej för att jag precis fick veta att min mamma var döende i cancer och det var verkligen inte rätt tid att flytta och senaste gången tackade jag nej för att jag ansåg att det inte var rätt tid att flytta för Liam med tanke på att han precis förlorat sin mormor som han stod nära och att då också flytta från allt han har här kändes inte rätt även om det kändes rätt för mig så nu är man fortfarande kvar här & det är inte det att jag inte trivs här för att det gör jag men vissa dagar när skolan känns som tråkigast eller kämpigast då tänker jag mycket på vad jag kunde ha haft, att jag kunde haft ett jobb jag troligtvis hade trivts jättebra på men istället känns det som att man står still och fast på ett ställe där jobben då verkligen inte växer på träd. Men jag är positiv egentligen och hoppas på att ett bra jobb dyker upp men just idag har jag bara en sån där dålig dag som man måste få ha ibland, en sån dag då man inte kan låta bli att vandra lite i det förflutna och tänka "tänk om" jag kan liksom inte bara låta bli. Men jag har haft ett tufft år och en första julafton utan min mamma närmar sig så det känns lite som att mina känslor är all over the place för tillfället så att få vara lite nere och ledsen är nog faktiskt helt okej. Men nu ska jag sluta klaga för jag lever i alla fall. Jag har en son som är stjärnan i mitt liv och världens bästa familj. Jag har pengar som inte gör mig lycklig och jag har fina vänner som gör mig lycklig. Mat på bordet har jag också. En väldigt väldigt skön säng och en himla massa skor haha så då borde man inte klaga. Jag lever det är hårt ibland och svårt att leva och man fäller en del tårar i perioder. Det är svårt att uppskatta det man faktiskt har, vi uppskattar livet för lite. Ibland borde vi helt enkelt bara leva mer och tänka mindre.




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0