Jag är vilse utan dig !

Idag är ingen bra dag, en hemsk dag snarare. Tårarna tar inte slut och smärtan känns i hela kroppen. Jag försöker tala om att det är okej och att det kommer bli bra men varje gång jag säger det så känns det som en lögn. Mamma, jag vet inte hur jag ska kunna leva utan dig? Jag är så vilse utan dig !



Julafton 2009 den sista dagen vi alla fick tillsammans <3

Livet pressar mig fram till ännu ett vägskäl. Håller mig i handen och säger hit men inte längre, nu måste du klara dig själv. Övergiven, men kanske mest av allt ensam. Valen man gör reflekteras i känslan av maktlöshet. Och jag vet inte längre för vad jag kämpar. Förmodligen finns det inget rätt eller fel i vägskälet, ändå känns allt fel.

Och jag vet inte längre vad livet förväntar sig av mig med dess utmaningar, som hellre kväver mig än håller mig ovanför ytan. Jag vet inte längre hur man trollar fram ett lyckande ur ett misslyckande. Jag minns inte längre hur man målar ett leende i tårar som banar väg nerför kinden. Det känns som jag tappar fotfästet och faller handlöst.

lilla gumman, det finns inga ord till din smärta. Vill bara att du ska veta att jag vet hur ont det gör och hur du känner dig när du vaknar på morgonen, går och lägger dig på kvällen eller bara stannar upp och försöker att förneka verkligheten. Jag lider med dig! Det kommer att bli bättre men det tar olika lång tid för alla. Många kramar!