Kollade på filmen The last song ikväll & herregud vad jag har gråtit. Var en bra film och känslig som jag är så hade jag säkert gråtit oavsett men att se någon förlora en förälder i cancer är ett fruktansvärt känsligt ämne och alla bilder och minnen från sista tiden med mamma känns som det var igår. Det gör ont i hjärtat, jag saknar dig varje dag och önskar så att jag bara hade kunnat få lite mera tid. Jag gråter över saker det känns som att jag aldrig fick sagt, jag fick aldrig kolla dig in i ögonen dendär sista gången och säga att jag älskar dig och att du betyder allt i världen för oss, jag vet att du visste men det gör ont att inte fått det sagt iallafall. Du har alltid funnits där för mig och det är otroligt svårt att lära sig att leva utan dig. Så mycket jag vill säga och fråga då jag vet att du alltid visste vad du skulle säga & utan dig är jag förvirrad. Jag hoppas du har det bra i himlen och att du vakar över oss iallafall vill jag tro att du gör det, känns lite lättare då. Jag älskar dig föralltid.