Du finns inte mer.
Idag är en sån dag då jag vill ge upp. Luften är tung och det är svårt att andas, jag orkar inte.
Idag är en sådan dag då marken försvinner och man tappar fotfästet man inser vardagens rätta värde.
Idag är en sådan dag då tårar aldrig tycks sina när man känner sig så liten och smärtan är outhärdlig.
Jag hatar att visa mig svag men jag orkar inte låtsas som att allt är okej.

Har du någonsin tappat andan och trott på att din sista stund är kommen?
Har du någonsin känt en sten passera halsen och vidare ner till magen där den placerar sig och sätter igång en oro som känns som det värsta ovädret du kan tänka dig.
Och där sitter du, försöker le försöker hålla varenda liten tår som kan få ögat att blänka att hålla sig borta där sitter du och försöker gömma din alltid likadana vardag där sitter du och skriker efter sällskap efter någon som ska förstå samtidigt som du bara vill vara ensam..

e n s a m
då kan du gråta
e n s a m
då kan du visa rummets fyra väggar vem du är och vad du känner då är det bara du och ingen annan
e n s a m
det är då ångesten kryper som värst i dig och du står framför speglen och viskar..

jag orkar inte mer, med en beydelse som ingen annan än just du förstår hur stark den är.