Har en väldigt tuff vecka känner mig allmänt nere och vill helst bara vara för mig själv. Är en vecka då saknaden efter mamma är fruktansvärd och det gör så ont. Antar att det känns extra mycket denhär veckan då vi ska gravsätta henne på fredag på ett sätt jobbigt då det känns som man river upp sår igen som man försöker läka men på ett sätt ska det bli skönt att äntligen få ett ställe att gå till, ett riktigt avslut. Även om jag inte vill gå vidare eller vill vara utan henne så vet jag ju att jag måste acceptera att det är så och att jag inte kommer få henne tillbaka hur mycket jag än vill det så gravsättningen kommer vara ett sätt att verkligen inse att jag måste gå vidare ensam.
Jag hoppas att det blir lättare med tiden vet att hösten med hennes födelsedag första julen utan henne osv kommer bli fruktansvärd men jag hoppas sen att jag ska kunna lära mig bättre att leva med saknaden. Nu gråter jag av allt känns det som och vissa dagar gråter jag till jag inte kan andas längre eller får en panikattack och det känns som att jag stänger ute större delan av världen, jag liksom tappar orken. Spenderar helst all tid i soffan och bara gör ingenting och det känns inte riktigt som mig. Men försöker ta mig själv i kragen och komma utanför huset och hitta på saker, vissa dagar funkar det bra andra dagar funkar det inte alls. Men jag vet att det kommer bli lättare tids nog jag vet bara inte när men jag kämpar.


I always will remember all the strength you gave to me
Your love made me make it through.
Oh, I owe so much to you you were right there for me.
In my heart there will always be a place for you for all my life
I'll keep a part of you with me and everywhere I am there you'll be <3