Så är det med livet man får inte alltid välja väg.
Livet knuffade in mig på en väg jag inte ville gå
för så är det med livet man får inte alltid välja väg
Nu går jag den här vägen och det är mycket uppför
berg som jag måste ta mig över
Det känns jobbigt jag vill inte gå den här vägen
men jag fick inte välja den här gången heller
Just nu är det tungt jag vill ge upp orkar inte kämpa mer
men någon gång tar uppförsbacken slut & det blir lättare att gå.
för så är det med livet man får inte alltid välja väg
Nu går jag den här vägen och det är mycket uppför
berg som jag måste ta mig över
Det känns jobbigt jag vill inte gå den här vägen
men jag fick inte välja den här gången heller
Just nu är det tungt jag vill ge upp orkar inte kämpa mer
men någon gång tar uppförsbacken slut & det blir lättare att gå.
Om 5 dagar är det 1 år sen du lämnade oss och saknaden blir inte lättare att leva med. Jag undrar hur lång tid det ska ta innan det blir lite lättare. Jag vet att såren läker långsamt troligtvis läker dom aldrig helt men jag letar efter ett sätt att lära mig leva med dom. Jag letar efter ett sätt att gå vidare utan att glömma. Jag är rädd för att glömma din röst, hur du luktade osv och pga av rädslan att glömma kan jag nog inte heller riktigt släppa taget, jag känner mig liksom fast i att älta det förflutna. Jag vet att det inte finns något jag kan göra som får dig att komma tillbaka men ändå kan jag inte sluta önska, önska att jag fick vara nära dig igen om så bara för en dag. Jag har svårt att gå vidare för att jag har helt enkelt inte accepterat att du är borta. Mamma jag älskar dig & saknar dig varje dag.
